Nu är våren här och som alltid väcks en speciell känsla inom mig. Det där med att man saknar någon, inte en speciell person, utan just den där någon. Någon att mysa med i vårsolen, någon att gå promenader med, hand i hand, någon att skratta med.

Denna längtan dyker alltid upp under våren, trots att jag egentligen känner mig fångad när någon håller mig i handen för länge och trots att jag inte tycker att det är så spännande med promenader.

Men solen och värmen gör ändå något med en, påverkar, ger ljus och gör en till en varmare människa. Den gör mig till och med till en bättre människa kan jag tycka. En positiv tjej som har en massa nyfunnen värme som hon vill dela med sig av.

Däremot är jag inte säker på att jag måste hitta den där någon just precis nu, bara för att vårsolen får mig att vilja det. Istället tror jag att det är en erfarenhet och framför allt en faktor till lycka att få känna den här känslan. Den där lilla längtan. Att kunna ha något att fantisera om när solen lyser en i ansiktet, att kunna sitta ensam i vårsolen med ett stort leende på läpparna.