Tänkte lite snitsigt flytta över hela bloggen till 

 

 

Tryck där så åker ni direkt vidare dit 

 

Detta pga trött på mitt gamla, pinsamma bloggnamn !

 

 

Så välkomna dit!

Igårkväll började jag och Kim prata lite smått om att börja röra på oss och gjorde en deal om att vi ska börja gå ut och powerwalka så ofta vi hinner och börja peppa varandra lite.

Så idag på förmiddagen begav vi oss båda ut, och jag tror faktiskt att båda var rätt taggade på detta. Men tji fick vi för vi hittar ju inte i Haninge. Helst ville vi ju gå i skogen då vi kan ha Milo löst där och därmed kan gå i lite snabbare tempo, men vi hittade inge större skogar i Haninge och efter 3-4 km (enligt runkeeper) bestämde vi oss för att börja traska tillbaka. Vilket var lättare sagt än gjort förr där irrade vi runt och insåg efter ett tag att vi hade hamnat i Gudö. Vi tog en omväg till Vendelsö ridskola då jag promt skulle klappa en häst och sedan gick vi längs motorvägen tillbaka hem. Så nästan åtta km (om inte mer) traskade vi runt idag och även om vi mestadels var vilse så är jag rätt stolt över oss.

 

Påå promenad, genom stan. Tjalalalalala

 

 

Klappa häst

 

 

På några dagar läste jag ut denna fruktansvärda bok, helt tagen. Jag satt till och med och läste på vägen hem från krogen, för jag kunde bara inte slita mig.

Trafficked är en sann historia och handlar sammanfattningsvis om en brittisk tjej, Sophie, som blir lurad till Italien av en nära killkompis där han tvingar henne genom hot och våld att sälja sig själv på gatan. I sex månader. 

Jag tror aldrig att jag har läst en bok som berört mig så mycket och den har även fått mig att se med andra ögon. Jag har insett den enorma vikten bakom att vi inte ska se prostituerade på det sättet som vi gör, ofta antar vi ju att de gör det utav egen vilja utan en enda tanke på att personen i fråga kanske är där under hot och tvång. Personen har alltså kanske blivit såld. Som ett djur.

Sophie berättade även i en intervju som jag letade upp att många även efter att ha hört hennes historia anklagar henne själv och tycker att hon kunde ha gått därifrån när hon velat. Detta är tankar som Sophie och Stop the trafficking nu försöker jaga bort och de vill även informera människor om att detta sker, och inte bara i u-länder, utan även i i-länder, rakt under näsorna på oss. Fast ingen tror på det. Och bara för att det är så ovanligt vågar ingen träda fram.

 

Det som gjorde mig mest berörd var att läsa det hennes mamma skrivit i slutet utav boken, där hon berättar om vilket skick Sophie var när de hämtade henne och hur hon insåg hur hjärntvättat Sophie blivit utav den här mannen. Visst hade man insett att hon var hjärntvättad när man läste ur hennes synvinkel men det var först när jag fick läsa ur mammans som jag insåg hur brutalt under hans våld hon var, det var som att mamman fyllde ut en massa hål som Sophie i boken inte kunnat förklara, för hon insåg dem inte.

Han hade under de åren de känt varandra lärt sig alla hennes svaga punkter och lyckats trycka på dem alla för att få henne att tro att hon inte hade något annat val än att stanna hos honom, till att tro att hon inte kunde lita på någon annan i sin omgivning, till att tro att han skulle döda henne, till att tro att han skulle skada hennes familj, till att tro att hon ville att han skulle älska henne, till att försvara honom även när hon var hemma i England. Han hade alltså inte bara fysisk kontroll över Sophie, utan även psykisk.

När jag hade läst klart Trafficked blev jag förvånad över känslan som jag hade och det tog ett tag innan jag kunde placera den. Jag kände mig stolt. Stolt som bara den. Stolt över Sophie som hade skrivit den här boken. Stolt över att hon gör något positivt av det hon varit med om, informerar världen om trafficking. Detta trots att hon var så rädd för att gå emot honom, att göra honom arg. Och trots att även om hon går under ett annat namn så blottar hon det här fruktansvärda hon varit med om för hela världen. 

 

 

Orkar ni inte läsa boken så kan ni ju i alla fall lyssna på den här interjvun: 

 

Vet inte ens varför men kan inte sluta lyssna på den här låten, den är inte ens så speciell att den är värd det men jag jag har haft den på repeat i över en vecka. Och jag tröttnar liksom aldrig. Inte alls. Vet inte om det är texten egentligen, men reflekterar mycket kring den, men jag känner någon styrka i låten som bara.. Ah. Vet inte hur Pink har gjort. Men det är grymt.

 

 

Det här var fan bra tryck, bra publik o sådär.. Nämen blir glad av sånt här. vill se igeeen

Jag mår bra.

 

har bestämt mig för att backa på hunden, vilket känns otroligt trist men jag tror att det blir bäst så. Orkar inte gå in på detaljer men det blir bäst för oss båda. Även om jag är väldigt ledsen nu.