Folk brukar alltid säga att människans bästa vän är hunden. Jag håller inte med, för en av mina bästa vänner är en katt. Min lilla Sune.

Sune tvingar inte ut mig på promenader när jag är sjuk. Sune tvingar inte mig att gå ner i arbetstid och Sune skäller inte när någon ringer på dörren.

Istället lever han sitt eget liv om dagarna, precis som jag lever mitt eget liv. Antingen är han ute i sitt kattrevir eller hemma i sängen, han är självständig. Men så fort jag kommer hem, då är jag hans number one, då vill han gosa, busa eller  bara följa efter mig. Och jag behöver aldrig oroa mig för att jag ska behöva sova själv, för jag har alltid Sune, mitt ljus i mörkret som sällskap.

Många säger att katter bara gör saker utefter deras villkor, och visst är det så, katter är tuffa djur. Men skaffar du en hund måste du göra allting efter hundens villkor. Vilket innebär att hunden hela tiden är beroende utav dig. Ja, hundar är oerhört söta varelser men de kommer alltid kräva mer tid än vad en katt gör.

Jag läste ett citat i en artikel för några år sedan som sa, ”En hund är en tjänare, en katt är en vän”. Även om detta låter ganska hårt så är jag beredd att hålla med. Du kan aldrig få en katt att sitta på kommando men det gör du inte med dina vänner heller, eller hur?

Låt oss säga att jag har varit ute en kväll och mår sådär urkasst dagen efter och bara vill ligga i sängen hela dagen – alla känner igen scenariot va? En hund hade aldrig tillåtit det, den hade du blivit tvungen att pallra dig upp och gå ut med, i snöstorm, orkaner och värmeböljor.

En katt hade tyckt att en sängliggande person var en optimal chans för en massa mys. Skulle den trots det bli rastlös någon gång under dagen hade katten gått och hämtat en leksak och sysselsatt sig själv en stund, alternativt bara vandrat ut genom kattluckan.

Inga problem, inget gnäll och sällskap utan krav – det är i alla fall vad jag kallar en bästa vän.