det finns en annan sida, det finns någonting jag aldrig ser men jag vill inte veta vad, för därifrån syns längtan mer. men om jag tar mig ifrån en sviken dröm och hit igen så kanske jag kan känna meningen med tystnaden.
Det är först när löven faller och trädet står ensamt kvar man ser hur stammen egentligen ser ut. Hur det man trodde var stabilt och friskt bara var en fasad och att bladen mest fanns för att det hör sommaren till. Kanske man vattnade trädet för mycket. Kanske för lite. Kanske det var jorden trädet stod i som inte tillförde tillräckligt med näring. Kanske det där aldrig spelade någon roll.
Kommentarer
Trackback
