Det är så lätt att riva upp gamla sår. Att gå över den där gränsen och hamna ute på hal is. Att få ett ärr att göra ont, svida, bulta, kännas, riva i hjärtat. Men den här gången är jag okej, tror jag. Vad vet jag egentligen? Att jag är starkare nu? Att jag är van? Men det här har aldrig hänt, det bestämde vi ju.

Men hur tänkte vi? Hur tänkte jag?