Tårarna rinner sakta ner för kinden. Ett tag låter hon dropparna falla fritt för att sedan ilsket torka bort dem. Hon sätter på sig hörlurarna och vrider upp musiken på så hög volym att det nästan gör ont i öronen. Hon stänger in sig i musiken,  lever sig in i problemen sångaren sjunger om. Stänger in sig i sig själv. Hur hittar man ut?
Hon förbarmar sig över att hon ödslade tårar på det här och lovar sig själv att det aldrig kommer hända igen. Att inte visa sig svag, att inte känna sig svag. Inte för någon som inte förtjänar det i alla fall.

Men är det inte modigt att våga visa sig svag egentligen?