På onsdag jobbar jag min sista dag på det dagiset jag har varit på ett tag nu, har inte varit på det här stället lika länge som på bergfoten och det har inte kommit alls lika djupt in i mitt hjärta. Men det är något med den där känslan att tömma sitt skåp med teckningar man fått från barnen och hyllan från alla kläder man lyckats lämna här. Ger mig lite ångest faktiskt. Särskilt när jag precis börjat känna mig hemmastadd här, tog fem av de sex veckorna jag varit här att bli det.

Gud vad jag längtar tills jag har pluggat klart och fått en fast anställning..