I natt vaknade jag och det gjorde så fruktansvärt ont i hela mitt huvud, trodde jag. Min första tanke var att nu jävlar har jag fått cancer i hjärnan.. Det roliga är att mina tankar kring detta var, "Om jag försöker somna om så kanske det är bra imorgon när jag vaknar...", "Fan jag kan inte ha cancer, måste jobba imorgon", "Jääävla skit, nu har jag cancer och jag som hatar att ta sprutor". Jag såg verkligen allvaret i det hela.
Sen efter ett tag lyckades jag lokalisera smärtan och insåg att det var örat jag hade ont i. Och fy vad ont jag hade, jag kan inte minnas när jag hade så ont av något senast och det var längesen jag grät av smärta. Så idag har jag varit hos läkaren, fått pencillin och sådär.. Det hade spruckit i örat i natt tydligen, är det trumhinnan som spricker vid öroninflammation? Aja, något sprack. Så det förklarar väl varför jag hade så ont. Får inte jobba imorgon heller, pga den höga ljudnivån, så jag missar min sista dag på Njupkärr. Skoj.. Men jag ska komma dit nästa vecka o säga hej då ordentligt.
Det som är mest störande är att jag inte mår speciellt dåligt egentligen, det bultar lite irriterande i örat hela tiden och aa det gör ont när jag hör låga, höga ljud, men det kan man faktiskt leva med och sen är jag ju trött efter att inte ha fått sova så mycket inatt, men annars är det inte så farligt egentligen.

Så nu är jag hemma, när jag kom hem tänkte jag att nu ska ha det lite tyst o lugnt innan de andra kommer hem o livar. Men inte då, blev bemött av en hyperaktiv katt istället... Jag har knappt kvarit hemma en timma och han har redan lyckats välta ner ett mjölkpaket, en fotoram i mitt rum (den gick sönder.. great) och en blomkruka, så jag blev tvungen att dra fram dammsugaren, ingen fröjd för örat. Han är fortfarande helt bananas.. Önska mig lycka till!

:(