Insåg just att det var en vecka sedan nu, väldigt exakt. En fjuttig vecka. Bara. Det känns som flera månader. Fast tekniskt sätt har det bara gått fyra dagar. Vet inte hur man ska räkna riktigt.

Idag ska jag fira Bella och Filippa, de ska ha öppen bar hemma hos sig. Så den här dagen har gått ut på att försöka tvinga i mig mat och vätska så att jag inte ska trilla ihop efter ett glas champagne och att inte gråta så att jag ska slippa stå i flera timmar och försöka täcka över mina svullna ögon sen. Och förbereda mig mentalt på att gå dit och försöka glömma allt. Sen har jag målat naglarna också, välbehövligt. Tänkte även duscha, också väldigt välbehövligt. Sitter just nu och surplar på ett glas med väteskeersättning, muhuuums. Hahaha, alltså jag orkar inte med mig själv. När blev jag såhär tragisk?

Och jag vet att det säkert finns de som stör sig på att jag skriver om sånt här i bloggen, på internet, där alla kan läsa. Men den här bloggen handlar ju om mig och just nu är det såhär mitt liv ser ut. Och jag måste ju få ut mina känslor när jag är sprudlande glad såväl som när jag är dödligt ledsen. För mig är det skönt att skriva om det här. Jag måste få göra det.

Hur som haver så ska jag försöka ha riktigt kul ikväll! Temat på festen är "fullast vinner", jag kan ju i alla fall gotta mig i att jag antagligen kommer vinna.