Åkte hem idag från Maaret. Kände mig ensam där.

Jag önskar att jag var fyra år och kunde komma över saker på tre sekunder. Det är det fina med barn, de kan så lätt rycka på axlarna och gå vidare. Kanske i brist på förstående. Och det faktum att de är naiva. De ser inte något ont i andra eller i omvärlden. De tror att de goda alltid vinner, att allt löser sig bara om man vill. De har ett hopp som vi inte har på samma sätt. Det är ju inte dåliga egenskaper egentligen. Det jobbiga är bara att alla lär sig att det här inte är sant allt eftersom, den hårda vägen.