Det värsta är att vi alltid var här. Hemma hos mig, i mitt rum. Alla minnen finns här! Allt finns här.. Min flyktplats är nu mera  fyllt av dig, ångest. Och jag vill inte minnas, för det gör ont.. Jag kan stå utanför MIN dörr en halvtimma innan jag lyckas gå in, innan jag får bort den där klumpen i magen. Jag måste samla mod för att orka ta mig in i MITT hem. Det är sjukt..

Aja.. jättebra att blogga på fyllan.. var iaf ute ikväll. har tappat rösten och känner mig död. imorgon går jag inte utanför dörren. Måste ta igen mig. Psykiskt och fyskiskt. Jag är slut.