Jobbar ju på mammas jobb den här veckan, deet är väl inte världens roligaste jobb men det funkar. Men jag vet vart jag hellre vill vara om jag säger så. Fan vad jag saknar dagisbarnen.. Haha när jag träffar folk som jag inte träffar så ofta säger jag fortfarande att jag jobbar på dagis.. Orkar inte säga högt att jag kanske inte kommer få komma tillbaka dit, blir för verkligt då.. Och jag blir så ledsen. När mormor frågade om det i lördags höll jag på att börja grina. Känner mig så sjuukt löjlig.
Men jag hoppas på att jag får komma tillbaka till samma dagis sen, men det är inte säkert.. Kommer ju hamna på något dagis iaf.. Men jag vill verkligen inte byta egentligen..

ugh, så typiskt att man blir flyttad när man trivs som bäst.