Jag har bestämt mig för vad jag vill göra, vad jag vill plugga till, vad jag vill jobba med. Det är helt sjukt, men för första gången vet jag vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet vad jag vill plugga och jag vet vad mitt framtida yrke kommer vara. Det är en sådan lättnad. Jag vill bli förskollärare.
i några månader nu så har ju jag jobbat på dagis och jag har berättat för alla att jag trivs jättebra. Och folk har faktiskt frågat mig varför jag inte vill jobba med det senare i livet. Men jag har alltid tänkt att jag ska jobba med något inom media och framförallt något där man tjänar mycket pengar. Men för några dagar sedan började jag tänka, jag längtar ju liksom till jobbet just nu, jag tycker helgerna suger.. Haha jag vill bara träffa barnen igen. Jag älskar jobbet så jäkla mycket. Varför ska jag plugga till något som jag tjänar bra av och som jag bara kanske trivs med? Nu vet jag ju att jag tycker det här är kul. Och jag känner att jag vill jobba med något som betyder något, och det här betyder verkligen något för mig. Det känns som att

jag har så mycket att ge inom det här yrket. Jag känner verkligen lycka när jag tittar på vartenda barn på mitt dagis, från den sötaste ungen till den bråkigaste.  Dagisfröknar är även något som det är brist på idag, särskilt utbildade. Jag har aldrigt sett mig själv bada i pengar heller, vill hellre leva ett vanligt liv där jag gör något som jag tycker är kul. Och det här är det. Som jag sagt förut - jag finner lycka i barn!