Jag är så himla glad över att jag har fått möjligheten att arbeta med barn. Just nu vikarierar jag ju minst tre dagar i veckan på ett dagis och det får mig att må bra.
Barn har en sån lättsam syn på livet och när jag är med barn så blir kan jag känna att jag nästan lika naiv som dem, på ett bra sätt.
Det känns som att allt är bra och som att det värsta som kan hända för stunden är att någon blir kissnödig när vi är ute på gården, att någon ramlar och gör illa sig, att någon inte får vara med och leka eller kanske att någons leksak går sönder. Och jag kan säga att det händer nästan aldrig, visst det är ganska ofta att något barn gråter men det är bara att ge dem en liten kram, säga några tröstande ord, kanske blåsa lite på ett litet sår och sedan få dem att fokusera på något annat. Gråtattacken är oftast över på en minut. Livet är så sjuuukt lättsamt.. Som sagt.. Åh jag älskar det.
Sen måste jag säga att jag älskar respekten man får som "fröken" från barnen. (alltså inte på ett hejhejjagälskarattbestämmaochvillblidiktatioraláhitlernärjagblirstor-sätt) men det är en respekt som man inte får någon annanstans. De ser upp till en och lyssnar på vad man säger, man känner sig uppskattad och behövd.


Jag finner verkligen lycka i barn

Haha Michelle från full house "oh noo you didn't"