Mitt observationsreportage är publicerat i Tyresö Nyheter den här månaden! Lite awesome.. :)


Vet att ni älskar mobilkameror...!

Här kommer den;

Det är en speciell känsla med en tom arena innan en konsert. Särskilt Globen. Byggarbetarna fixar de sista detaljerna nere på golvet, vartenda litet ljud de gör ifrån sig studsar runt i den gigantiska golfbollen. Scenen står tom men känns förväntansfull. De 13850 röda sittplatserna ser ensamma ut där de väntar. Stämningen är spänd och det känns nästan i luften att det kommer hända något stort snart.

 

En dörr öppnas och plötsligt fylls Globen av ett ljud, ljudet av glada människor. De springer in, jublandes. Det här är människorna som har stått och köat hela dagen för att nu slåss om de bästa platserna. Försten in är en tjej med en stor rosett på huvudet. Hon ler och skrattar samtidigt som hon springer fram närmast scenen. Efter henne kommer ett folkhav. Det tar inte lång tid innan det börjar se fullt ut vid scenen. Några står och gnider och blåser på händerna för att de ska bli varma, några hoppar, några sjunger och några står bara och granskar omgivningen.

 

Efter en stund börjar det komma lite folk till sittplatserna på läktaren. En mamma med två småflickor kommer in. Hon bär tre stora colamuggar i handen samtidigt som hon försöker läsa på biljetterna för att ta reda på vart de ska sitta. Barnen bär varsin stor popcornbägare. Båda flickorna är väldigt exalterade, de står och gungar och försöker se sig omkring så gott det går bakom de stora popcornbägarna.

 

Fler och fler människor kommer in och börjar fylla läktarna. De går upp och ner för trapporna samtidigt som de läser sina biljetter och försöker lista ut var de ska sitta. En liten pojke tittar fascinerat upp på det höga taket samtidigt som han snubblar fram.

 

Det tar inte lång dit att fylla platserna. Snart sitter alla där och väntar spänt. Globen är nu fylld av upprymda människor som skrattar, sjunger och äter popcorn.

 

Plötsligt släcks ljuset och alla börjar skrika samtidigt. Ljudet är egentligen smärtsamt för öronen men det är en sådan styrka bakom det att det inte går att låta bli att få gåshud.  Var eller varannan person har sin mobil framme för att filma. I mörkret är mobilerna allt man ser. Det ser ungefär ut som stjärnor på en natthimmel.

 

Framför scenen fälls en stor skärm ner, en bas sätter igång och på skärmen räknar en klocka upp och ner. På golvet hoppar de flesta frenetiskt upp och ner och skriker. Resten står tysta och bara iakttar allt, som att de försöker lista ut vad som ska hända härnäst.

 

Nu slutar klockan räkna ner på skärmen och ersätts med en enorm skugga av någon som dansar. Folk skriker ännu mer och nu sätter låten igång ordentligt. Arenan fylls av den välkända rösten och nu syns det vem det är som ligger bakom den stora, dansande skuggan. Skärmen dras upp och där står hon med gult hår och i en lila dräkt som liknar något Madonna skulle ha på sig. Lady Gaga ser liten ut på den stora scenen. Hon ler och sträcker upp armen i vädret när hon skriker ”Hello Sweden” för att sedan fortsätta sjunga på låten ”Dance in the dark” under publikens jubel.