(jag drömde att jag hade snopp inatt.. så nu vet jag hur det känns)

Men aa, något som jag saknar är att ha en katt hemma. Jag tycker fortfarande att det ekar tomt efter att Pricken dog för två år sedan. Vi var kattvakter i två veckor åt busfröt Elsa och efter det insåg jag verkligen hur stor tystnaden är. Jag känner mig så himla töntig som håller på och tjatar om det här, känner mig som en åttaåring, "Mamma, jag vill ha en hund", typ. Men det skulle ju vara så himla mysigt. Med en katt är man liksom aldrig ensam. Igår var vi på katthemmet.. Jag älskade det och jag blev såklart kär. I en liten kattunge som hette Bennson. Hur söt som helst, jag satt och mös med honom så länge jag bara kunde och andra människor började tro att det här var min katt. Folk beskrev honom som "Hennes katt" och frågade mig "När ska du ta hem honom?" och jag kunde inte annat än nicka, le och säga "Snart", bara för att drömma lite. Men icke.