Jag som pratade så gott om cocillana hela kvällen igår. Jag tar tillbaka allt. Jag visste ju att det påverkar hjärnan, men jag  tappar verkligen förmågan att skilja på saker. Inatt kunde jag inte skilja på dröm och verklighet vilket resulterade i att jag för första gången på typ 10 år gick in till mina föräldrar på natten för att jag var så rädd.

Drömmen startade med att jag gick på en stig och jag och en gubbe stod och skrek på varandra. Varför vi skrek eller vad vi skrek minns jag inte. Gubben hånlog, backade in i sin stuga och drog för ett drapperi. Jag hörde någon stöna av smärta därinne. Jag bara visste att om jag hade gått förbi där tio minuter tidigare så hade det varit jag som låg därinne.
Helt plötsligt så låg jag trots det därinne. Jag såg mig försiktigt omkring och var inte speciellt chockad över att det var fullt med lik där. Jag försökte av någon anledning somna men helt plötsligt kände jag att jag hade handen på en arm. Jag tryckte försiktigt fingrarna mot armen för att känna om det fanns någon puls. Då började armen röra sig och jag kände verkligen hur händer greppade tag i mina händer. Jag tänkte att det inte var ett lik, utan att jag måste befinna mig någon annanstans i drömmen nu, jag tänkte till och med att jag kanske var tillbaka i verkligheten. Men händerna var så tunna och ömtåliga, inte alls som händer jag brukar hålla i om natten. Jag försökte dra åt mig mina händer men händerna drog dem snabbt tillbaka. Min kropp var helt tung så jag kunde inte försvara mig, det enda jag kunde göra var att försiktigt försöka dra bort mina händer. Men den andra personen verkade känna min panik så händerna blev allt hårdhäntare och snart började de även riva och peta mig i sidan. Nu kände jag för första gången att jag verkligen låg i en säng, min säng. Det låg faktiskt någon till vänster om mig, under mitt täcke. Paniken växte och plötsligt kunde jag tänka helt klart, jag minns att jag först tänkte "Det är bara en dröm, lugna dig", för att sedan en sekund senare tänka "Nej, fan det är någon här. Jag känner det ju. Vad ska jag göra?? Herregud, det är verkligen någon här..." Den ena armen greppade tag i min hand och den andra fortsatte peta mig i sidan och fingrade nu på min troskant. Jag började skaka på huvudet och att säga ifrån, "släpp, släpp.. snälla, släpp!". Jag försökte förtvivlat greppa tag i främlingens handleder för att få ett stopp på det.
Skakningarna och ljudet av min egna röst väckte mig. Helt plötsligt var jag klarvaken, men jag kände fortfarande främlingens armar i mina händer. Jag öppnade och stängde mina händer några gånger och sedan var armarna borta. Nu kände jag att mina händer, som jag varit så bergsäker på legat under täcket, faktiskt låg på täcket. Jag började sakta inse att det bara varit en dröm, men känslan av hud i mina händer brände sig kvar i mina handflator en lång stund. Och det sved på sidan av mig  och på min höft efter att ha blivit riven, antagligen bara av förnedring för när jag tittade så fanns inga rivsår där.

Det var så jäkla obehagligt.. Och armarna och händerna kändes så verkliga, jag känner fortfarande hur de kändes.. Usch usch usch.. Jag tappar även tiden av cocillana. Det känns som att jag inte sover ordentligt och att jag bara ligger och försöker somna i typ en halvtimma. Men sedan tittar jag på klockan och ser att det egentligen gått tre timmar. Jag blir även helt slapp och tung i kroppen, jag kan knappt röra mig ibland. Det är sjukt läskigt.

Mina händer, Foto av Sophie