Ibland längtar jag verkligen efter att vara liten igen. Gå på dagis och leka varje dag. Den enda oron man har är att mamma jobbar över någon dag, att favoritdockan ska gå sönder eller kanske att bästavännen inte kommer till dagis. Det var så enkelt. Allt var så nytt, man upplevde allt för första gången, ja världen var ny. Nu är allt tråkigt, samma sak dag ut och dag in. Man var så naiv. Det skulle vara så sjukt skönt att vara naiv igen, att tro att man lever i en perfekt värld. Men man kan inte vara naiv när man är vuxen, man har ju redan fått lära sig sanningen genom den hårda vägen - det finns inget som är perfekt.