Varför har jag en sån separationsångest? Jag önskar att jag vore en av de personerna som bara kan rycka på axlarna och gå vidare. Fast om man tänker efter så är det ganska lätt att gå vidare, eller i alla fall låtsas att man har gjort det. Det svåra ligger i att släppa taget och lämna det bakom sig. Först måste man finna viljan till att lämna det bakom sig och sen att faktiskt göra det. Släppa något invant och tryggt, det där självklara som man aldrig har behövt oroa sig över, det man har tagit för givet. Det är i alla fall något jag har lärt mig, att inte ta något för givet. Man får alltid ont i slutändan om man gör det.