Tänkte lite snitsigt flytta över hela bloggen till 

 

 

Tryck där så åker ni direkt vidare dit 

 

Detta pga trött på mitt gamla, pinsamma bloggnamn !

 

 

Så välkomna dit!

Igårkväll började jag och Kim prata lite smått om att börja röra på oss och gjorde en deal om att vi ska börja gå ut och powerwalka så ofta vi hinner och börja peppa varandra lite.

Så idag på förmiddagen begav vi oss båda ut, och jag tror faktiskt att båda var rätt taggade på detta. Men tji fick vi för vi hittar ju inte i Haninge. Helst ville vi ju gå i skogen då vi kan ha Milo löst där och därmed kan gå i lite snabbare tempo, men vi hittade inge större skogar i Haninge och efter 3-4 km (enligt runkeeper) bestämde vi oss för att börja traska tillbaka. Vilket var lättare sagt än gjort förr där irrade vi runt och insåg efter ett tag att vi hade hamnat i Gudö. Vi tog en omväg till Vendelsö ridskola då jag promt skulle klappa en häst och sedan gick vi längs motorvägen tillbaka hem. Så nästan åtta km (om inte mer) traskade vi runt idag och även om vi mestadels var vilse så är jag rätt stolt över oss.

 

Påå promenad, genom stan. Tjalalalalala

 

 

Klappa häst

 

 

På några dagar läste jag ut denna fruktansvärda bok, helt tagen. Jag satt till och med och läste på vägen hem från krogen, för jag kunde bara inte slita mig.

Trafficked är en sann historia och handlar sammanfattningsvis om en brittisk tjej, Sophie, som blir lurad till Italien av en nära killkompis där han tvingar henne genom hot och våld att sälja sig själv på gatan. I sex månader. 

Jag tror aldrig att jag har läst en bok som berört mig så mycket och den har även fått mig att se med andra ögon. Jag har insett den enorma vikten bakom att vi inte ska se prostituerade på det sättet som vi gör, ofta antar vi ju att de gör det utav egen vilja utan en enda tanke på att personen i fråga kanske är där under hot och tvång. Personen har alltså kanske blivit såld. Som ett djur.

Sophie berättade även i en intervju som jag letade upp att många även efter att ha hört hennes historia anklagar henne själv och tycker att hon kunde ha gått därifrån när hon velat. Detta är tankar som Sophie och Stop the trafficking nu försöker jaga bort och de vill även informera människor om att detta sker, och inte bara i u-länder, utan även i i-länder, rakt under näsorna på oss. Fast ingen tror på det. Och bara för att det är så ovanligt vågar ingen träda fram.

 

Det som gjorde mig mest berörd var att läsa det hennes mamma skrivit i slutet utav boken, där hon berättar om vilket skick Sophie var när de hämtade henne och hur hon insåg hur hjärntvättat Sophie blivit utav den här mannen. Visst hade man insett att hon var hjärntvättad när man läste ur hennes synvinkel men det var först när jag fick läsa ur mammans som jag insåg hur brutalt under hans våld hon var, det var som att mamman fyllde ut en massa hål som Sophie i boken inte kunnat förklara, för hon insåg dem inte.

Han hade under de åren de känt varandra lärt sig alla hennes svaga punkter och lyckats trycka på dem alla för att få henne att tro att hon inte hade något annat val än att stanna hos honom, till att tro att hon inte kunde lita på någon annan i sin omgivning, till att tro att han skulle döda henne, till att tro att han skulle skada hennes familj, till att tro att hon ville att han skulle älska henne, till att försvara honom även när hon var hemma i England. Han hade alltså inte bara fysisk kontroll över Sophie, utan även psykisk.

När jag hade läst klart Trafficked blev jag förvånad över känslan som jag hade och det tog ett tag innan jag kunde placera den. Jag kände mig stolt. Stolt som bara den. Stolt över Sophie som hade skrivit den här boken. Stolt över att hon gör något positivt av det hon varit med om, informerar världen om trafficking. Detta trots att hon var så rädd för att gå emot honom, att göra honom arg. Och trots att även om hon går under ett annat namn så blottar hon det här fruktansvärda hon varit med om för hela världen. 

 

 

Orkar ni inte läsa boken så kan ni ju i alla fall lyssna på den här interjvun: 

 

Vet inte ens varför men kan inte sluta lyssna på den här låten, den är inte ens så speciell att den är värd det men jag jag har haft den på repeat i över en vecka. Och jag tröttnar liksom aldrig. Inte alls. Vet inte om det är texten egentligen, men reflekterar mycket kring den, men jag känner någon styrka i låten som bara.. Ah. Vet inte hur Pink har gjort. Men det är grymt.

 

 

Det här var fan bra tryck, bra publik o sådär.. Nämen blir glad av sånt här. vill se igeeen

Jag mår bra.

 

har bestämt mig för att backa på hunden, vilket känns otroligt trist men jag tror att det blir bäst så. Orkar inte gå in på detaljer men det blir bäst för oss båda. Även om jag är väldigt ledsen nu.

Det här var världens bästa helg. I lördags begav jag mig mot Göteborg för att träffa fina vänner. Blev lite hemmafest vilket är det bästa jag vet. Slår utgång alla dagar i veckan.
I söndags bar det av tidigt på morgonen trots baksmälla och någon timmas sömn, men pigg var jag ändå för jag skulle göra något jag längtat efter mycket länge - träffa min hund. Och hon var mer underbar än vad jag någonsin kunde föreställa, jag satt där i två-tre timmar och bara tittade på henne. Hon är så himla fin.

Lycklig tjej

 

Min lilla prinsessa <3

Om folk bara kunde känna känslan jag känner varje gång jag tänker på att jag ska skaffa en hund, min lilla Hayley. Då hade ingen någonsin gett mig de där "har hon verkligen tänkt igenom det här?", eller "Fan vad korkat", eller  "hon låser sig"-blickarna. De enda som inte ger mig de blickarna eller ifrågasätter är i princip de som har eller vill ha hund själva. Hade man förstått känslan hade man aldrig, aldrig frågat. För jag är ett litet barn på julafton VARJE dag. Om ni visste vilken längtan och vilket pirr jag känner, det är ju för sjutton bättre än att vara förälskad. 

Bara det faktum att jag ska få hälsa på henne på södndag får mig att vilja skutta runt. Och ja, jag inser ju att det inte alltid är frid och fröjd med en hun. Men all den kärlek jag känner till en hund jag inte ens träffat som sedan kommer maximeras gånger 10 0000 när hon väl bor här gör att de jobbiga dagarna kommer vara värt det. Så jävla jävla värt det.

Om ni bara visste hur mycket jag längtar!!

 

Hejsan! Igår var en kanondag, gick upp tidigt, jobbade ett oerhört lugnt pass pga dåligt väder, sedan kom Kim och Filippa till jobbet och vi åkte grejer till stängning. Jag älskar verkligen gröna lund, trots att jag är gammal och dessutom jobbar där. Igår blev jag upplurad av Daniel och hans bror att åka tilten för första gången. Har aldrig haft sån ångest, man sitter ju förfan inte ens ordentligt?? Hade tydligen suttit däruppe och sagt, "jag sitter inte fast, jag sitter inte fast, jag sitter ju inte ens fast" med djup ångest samtidigt som jag hade skakat om handtagen. Inget jag minns men fick det återberättat för mig sedan. När jag kom ner var jag skakig men otroligt stolt. Jag tycker liksom att vanligt fritfall och katapulten är läskig! 

Idag gick jag upp, stekte ägg, gjorde mig i ordning men insåg sedan att jag mådde PISS. kroppen säger ifrån. Insåg idag att det var ett år sedan jag hade semester sedan. Jag är fan slutkörd. Två veckor till, sen blir semester och vovve. Så jag ringde faktiskt och sjukanmälde mig idag.
Just nu sitter Adde, MJ och Bengt hos oss och spelar COD. jag ligger i Kims säng med Milo och tycker synd om mig själv.. men det är mysigt!